Fra Angelico Galleries b.c. 1400, Vicchio, Florence d.Feb. 18, 1455, Rome Fra Angelico (c. 1395 ?C February 18, 1455), born Guido di Pietro, was an Early Italian Renaissance painter, referred to in Vasari's Lives of the Artists as having "a rare and perfect talent". Known in Italy as il Beato Angelico, he was known to his contemporaries as Fra Giovanni da Fiesole (Brother John from Fiesole). In Giorgio Vasari's Lives of the Artists, written prior to 1555, he was already known as Fra Giovanni Angelico (Brother Giovanni the Angelic One). Within his lifetime or shortly thereafter he was also called Il Beato (the Blessed), in reference to his skills in painting religious subjects. In 1982 Pope John Paul II conferred beatification, thereby making this title official. Fiesole is sometimes misinterpreted as being part of his formal name, but it was merely the name of the town where he took his vows, used by contemporaries to separate him from other Fra Giovannis. He is listed in the Roman Martyrology as Beatus Ioannes Faesulanus, cognomento Angelicus??"Blessed Giovanni of Fiesole, nicknamed Angelico". Fra Angelico was working at a time when the style of painting was in a state of change. This process of change had begun a hundred years previous with the works of Giotto and several of his contemporaries, notably Giusto de' Menabuoi, both of whom had created their major works in Padua, although Giotto was trained in Florence by the great Gothic artist, Cimabue, and painted a fresco cycle of St Francis in the Bardi Chapel in Santa Croce. Giotto had many enthusiastic followers, who imitated his style in fresco, some of them, notably the Lorenzetti, achieving great success.  Related Paintings of Fra Angelico :. | Abraham,Sarah,and the Angel | The Annunciation | Yan added the Virgin Festival | Annalena Altarpiece | Madonna with the Child and Angels |
Related Artists:
Max Pechstein
German Expressionist Painter, 1881-1955,German painter and printmaker. He was apprenticed as a decorator in Zwickau from 1896 to 1900, when he moved to Dresden to enrol at the Kunstgewerbeschule, where he met the architect Wilhelm Kreis and the painter Otto Gussmann (1869-1926) and obtained decorative commissions. He continued his studies from 1902 until 1906 as Gussmann's pupil at the Dresden Kunstakademie. Through Kreis, Pechstein was introduced to Erich Heckel in 1906 and was invited by him to join DIE BRECKE, a group founded in the previous year that was quickly to become a major force in the rise of German Expressionism.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Frederic Soulacroix
19th Century Portrait Painter Victorian Period.1825-1879